Som alla vet, så är ju ansiktsboksidan skurkar och stjäl dina bilder från dig när du lagt upp dem där. Om du väl har lagt upp dem där, spelar det ingen roll om du sen tar bort dem, de äger tydligen dina bilder i all oändlighet ändå. Tillsammans med allt annat som du publicerar där om dig själv. Hur som helst, jag ska inte djupdyka i det. Det har media redan gjort, efter att veckan innan ha hyllat sidan. Jag tänkte istället lägga upp lite bilder här på min egen sida, som jag tycker är så fina att andra måste se dem också.
Först ut är när jag och Silvia åkte till Chile i januari 2001. Vi var där i tre månader och resta runt i stora delar av det avlånga landet. Vi var uppe i Atacamaöknen i norr och tältade. En makalös naturupplevelse och framförallt inte förstört av turism, som exempelvis Spanien är. De turister som vandrar omkring här med ryggsäckar, är oftast Chilenare, Argentinare eller från Brasilien. I Atacama finns en av världens största saltsjöar, där en stor flamingokoloni håller hus. Där finns heta källor att bada i och sprutande geisrar. Grottor att utforska och ett makalöst landskap med Valle de muerto, dödens dal, där Nasa övningskör fordon inför uppdrag på Mars eftersom att det tydligen skall vara mycket likt. Gigantiska sanddynor som man kan kasta sig ut för, oaser att tälta och bada i och Incaruiner att utforska. Och massor med annat fantastiskt.
1: Lamadjur. 2: Magiskt med varma källor. Silvia mitt i dimman. 3: Jag blickar ut över Incaruiner. 4: Silvia framför salt. 5: Lamadjur framför anderna. 6: Chiles första invånare.
Tar man sedan bussen söderut, förbi den fantastiska hamnstaden Valparaiso med sina fantastiska järnvägshissar upp för de branta sluttningarna i gränderna och badorten Viña del mar med sina sträder (solnedgång i stilla havet), förbi Isla negra, där Pablo Neruda hade ett av sina fantastiska hus och skriver kärlekshälsningar på hans staket, förbi smutsen, smoggen och kaoset i Santiago, så kommer man till vad som ser ut att vara norra Sverige. Södra Chile. Här bor det mestadels tyskättlingar och Mapucheindianer. Vissa byar ser ut som alporter, med tyska skyltar och allt. Här är det helt plötsligt kallt och ruggigt, men ett fantastiskt landskap. Södra Chile saknar i stort sett ozonlager över huvudtaget och kontrasterna och ljuset där är speciella. Massiva fjordar och bergspass på ön Chiloe och runt Puerto Monnt får man inte missa.
Åker du till Chile, vilket jag varmt kan rekomendera, så stanna inte för länge i Santiago, om du nu tvunget måste åka dit. Det är en kaotisk storstad som många andra. Nej, åk istället ut på landsbyggden, till norr eller till söder. Eller både och om du har tid och pengar. Här finns de riktiga skatterna.
