Bebisar och flyttlass

Sidan har inte blivit särskilt uppdaterad de senaste månaderna. Vi har blivit tre i familjen så tiden går till annat. Framöver kommer jag nog skriva ett par rader eller så igen. Utöver detta, så bär flyttlasset av in mot stan om en månad. Augustenborg har varit mitt och min sambos hem i flera år, 5 och 3. Vi har trivts bra trots källarinbrott, cykelstölder (två på en vecka), fuktskadad lägenhet (2 gånger) och diverse skottlossningar, bilbomber och annat smått och gott. Nu flyttar vi till latte-ghettot vid St Knut.

Nytt läsår och basket

Nu är hösten kommen när som. Den verkar lura runt närmsta hörn. Bara att bita ihop och ta ut den varma tröjan och ta på jackan om man ska ut om kvällen. Men inte deppa! Allsvenskan slutar snart, så man slipper lida för MFF. Jag ska inte ens gå in på det ämnet nu, sparar min energi till annat. En ny basketsäsong startar snart i USA. Nya spännande rookies. Väldigt synd att Ricky Rubio inte får spela proffsbasket. Jag och många andra var väldigt sugna på att se han spela i NBA. Och en ny termin har startat för studier. Jag har tagit upp mina studier igen efter ett års uppehåll och arbete. Och därmed en ny termin med basket på orkanen. Alla basketintresserade studenter på MAH är välkomna att komma och spela på orkanen måndagar och onsdagar. Se IfAcadem.se för mer info.

Heja Sverige! Krossa kulturen!

Som vanligt går Sverige i täten mot förnuft och jobbiga saker som spontankultur och principen att människor har kul tillsammans osv. När kulturens och mänsklighetens fiender i antipiratmaffian och skiv- & filmindustribossarna som det är så synd om nu fick som de ville och lyckades få tre datornördar och en gammal nazist med för mycket pengar dömda till ett års fängelse och 30 miljoner kronor i skadestånd (varför inte ett tusen miljarder?) stänger torrentsida efter torrentsida ner i rädsla för att åka fast. Min absoluta favoritsida, Swebits, som tog mig år att bli medlem på, stängde härrom dagen. Hoppas du är nöjd nu Pontén, din jävla kulturtaliban. Här sitter vi och gnäller på att Kina censurerar internet samtidigt som man på allvar diskuterar att blockera sidor för svenska surfare och stänga av fildelare från internet. I dagarna lästes det i tidningar och bloggar om ett nytt sätt att ladda hem, hemligt och krypterat. One Swarm låter dig ladda ner peer-to-peer, precis som torrent, men med skillnaden att det sker krypterar utan att en tredje part kan snoka. Jätte bra. Men än så länge är programmet jätte-beta. Datorn dör typ helt när man startar det och det är fullpackat med buggar. 

Veckans nano-blogginlägg

Nötter!

Konserter jag är glad att jag såg

Immortal Technique på mejeriet i Lund. Som Dead Prez, fast äkta och inte töntar. Till skillnad från "vi e gangster, vi lovar", nämnda ovan, satt Felipe Coronel faktiskt i fängelse i USA och läste Marx i fängelset. Inte för att det spelar någon roll. Han gör ingen grej av det heller. Dessutom kan han rappa och är en brutal battle-rapper. Gåshud till nio av tio låtar. Det var tio år sedan jag var på en konsert med sånt tryck och röjj. Felipe Coronel är världens argaste man.

Manu Chao är hippien som förkroppsligar Barcelona, upptäckte jag när jag bodde i Barcelona 2004. Han spelade dock aldrig i stan då, delvis pga en incident på en utomhuskonsert tidigare. Tydligen försökte miljontals människor få en glimt av den lille mannen när han spelade med sitt band. Det slutade i upplopp och plundring av affärer, välta fordon etc. Som tur är gick det lugnare till i Baltiska hallen i Malmö. Synd att man skulle upp 6 morgonen därpå bara.

Eek a Mouse är en artist man borde se om man inte har gjort det. Ni som inte sett honom i verkligheten kommer att bli förvånade. Man föreställer sig gärna en liten skinntorr gubbe, typ som Lee Perry, med huvudet från skivomslaget på. Med jättegluggen. Icke. In på scenen kommer en jättestor man, med jättestora muskler. Jag antar att jag inte var den ända som trodde han skulle bära in extra högtalare eller något annat tungt. "Bidi-bidi-bong-bong-gidi-beng-beng". Jättemannen skuttar omkring på ett rätt fjolligt sätt med den speciella rösten i över tre timmar. Jag hade träningsvärk i flera dagar i dansmusklerna.

Och det för mig in på nästa konsert, med Lee Perry. Mannen från den legendariska svarta arken. Som han själv brände ner för att han inte gillar när folk snokar. Eller? Det finns många historier om sjuka saker denna lille man har gjort. Han lovade bland annat en journalist att mörda Bob Marley, för att denne har stulit Lee Perrys karriär. Detta var för typ fem år sedan. Jag och många andra såg fram emot att se honom spela på Hultsfred, om det var 1999 eller 2000. Minns inte exakt. Efter en stund över den utannonserade starttiden för konserten kommer en kvinna ut på scenen och säger lite osäkert att Lee perry tydligen har försvunnit. Och han går inte att finna någonstans. Ingen är förvånad. Det går säkert en timme. Sedan dyker han upp. Då utklädd till stålmannen. Med tights och allt. Och en kungakrona på huvudet, full med dollarsedlar. För medan han var borta, har han avsatt vårt kungahus, berättade han. Tydligen, fick jag höra senare, så hade en artist från ett känt svenskt skaband, kommit fram till LP backstage strax innan konserten och försökt ta honom i hand, eftersom att detta var en av hans stora idoler. Det fungerade inte så bra, så LP flydde, rakt ut i skogen.

Döda bilar

I närheten av Ryd, känt från tv (Sheriffen i Ryd), finns en gammal bilkyrkogård i skogen bredvid landsvägen. När man går där i det stenfrusna landskapet och fryser händerna av sig för att man tvunget skall fotografera, tänker man att det finns någon slags ironi eller liknande i detta övergrepp på naturen som det onekligen är. Där ligger kanske 50-100 sönderrostade fordon med mossa på taket och växter av olika slag inuti, som naturen besegrat. Naturen segrar mot massbilismen?

Snart jul

Visst gick december långsammare när man var liten. Snart är julen här och sen över. Julpyssel, julkort, julmat, julklappar. Alltihopa ner i källaren igen. Skönt kan tyckas. Som skiljsmässobarn får man fara fram och tillbaka. Och så även min bättre halva. 

 I år lyckades vi faktiskt skicka julkort till en och annan. Inte på mitt initiativ dock, skall sägas. Idag bakade vi tryffel med chili och lime. Satsen står på balkongen och svalnar just nu. Vi har dock ingen gran. Det har vi aldrig. Julklapparna ligger i en hög på en skänk i vardagsrummet. Just nu dricker jag öl.  Den är god. Det är en Oxford gold. Organisk öl, efter som att det smakar godare...? Kanske. Snart ska vi på fest. På nyår ska vi till skogen och inte bli bortsprängda på Möllan för första gången på 10 år...Ska bli skönt!

Spår i snön

Snön kommer lika snabbt som den försvinner i Skåne. Och när den kommer lamslås hela regionen. Bilar kör av vägen och tågen fryser fast. Är det verkligen så i resten av Sverige, där snön är mer frekvent än tre dagar om året? Jag har svårt att tro det. Här är ett foto från skogen.

Nya foton

Jag har lagt upp lite nya foton på min fotoblogg.

De är inte jättenya, men är tagna under detta året.

...och snart det här året också. Men först lite...

...jul-misär. Nu har terrorn slagit in igen. Varje år intalar man sig själv att julen inte behövs och att upphöra med att fira manen som dog eller inte dog på ett kors för 2000 år sedan inte skulle vara så farligt. men så fortsätter traditionen på något magiskt vis. Så du ger dig ut på stan på din lediga dag med listan i fickan. Mobben väller fram över stan likt ett upplopp, letandes efter meningslösa prylar till sina nära och kära. Var man än går knuffas det och gruffas det. Barn lägger sig i gångarna och skriker i sina overaller och kladdar ut snoret under näsan i ansiktet. Barnvagnar lämnas på tvären så att ingen annan ska kunna komma förbi i de kommersiella templena. I högtalarna spelar de Last christmas med let´s go outside på repeat för tusende gången, kombinerat med tänd ett ljus och du svär för dig själv att du ska strypa den som sätter på denna jävulens avkomma till låtar en gång till. Efter femton minuter ger du upp min bultande migrän och inser räddningen. En kopp macchiatto på ett av de få kaffehusen som serverar riktigt kaffe i stan. När man lyckats slå sig igenom pöbeln upptäcker man att kaffehuset är överfullt till den grad att hoppet är ute för dina kaffetörstande smaklökar. Som tur är var jag ute i god tid i år och köpte mina klappar redan innan december hade börjat. För att slippa Kalle Anka manövern.