...och snart det här året också. Men först lite...

...jul-misär. Nu har terrorn slagit in igen. Varje år intalar man sig själv att julen inte behövs och att upphöra med att fira manen som dog eller inte dog på ett kors för 2000 år sedan inte skulle vara så farligt. men så fortsätter traditionen på något magiskt vis. Så du ger dig ut på stan på din lediga dag med listan i fickan. Mobben väller fram över stan likt ett upplopp, letandes efter meningslösa prylar till sina nära och kära. Var man än går knuffas det och gruffas det. Barn lägger sig i gångarna och skriker i sina overaller och kladdar ut snoret under näsan i ansiktet. Barnvagnar lämnas på tvären så att ingen annan ska kunna komma förbi i de kommersiella templena. I högtalarna spelar de Last christmas med let´s go outside på repeat för tusende gången, kombinerat med tänd ett ljus och du svär för dig själv att du ska strypa den som sätter på denna jävulens avkomma till låtar en gång till. Efter femton minuter ger du upp min bultande migrän och inser räddningen. En kopp macchiatto på ett av de få kaffehusen som serverar riktigt kaffe i stan. När man lyckats slå sig igenom pöbeln upptäcker man att kaffehuset är överfullt till den grad att hoppet är ute för dina kaffetörstande smaklökar. Som tur är var jag ute i god tid i år och köpte mina klappar redan innan december hade börjat. För att slippa Kalle Anka manövern.