Frans blev det...

Och nu är väntan på val av namn över. Eller sen någon vecka tilbaka i allefall. Det blev Frans. ja, som namn på min nya lillebror jag fick för en månad sedan. Dock med "S" på slutet och inte "Z". Ett öknamn på tyskar/nazister från kriget hade inte varit passande.

Han har redan gått upp ett helt kilo, fyra kilo väger den lille drulen. Vad skönt det hade varit att vara så liden kan man tycka ibland. Hela tiden uppassad. Bara skrika så får man vad man pekar på. Men å andra sidan kanske ldet är lite frustrerande ibland att göra sig förstådd när man bemästrar runt fyra olika läten men ändå...