Semester i Chile 2001 del 1

Som alla vet, så är ju ansiktsboksidan skurkar och stjäl dina bilder från dig när du lagt upp dem där. Om du väl har lagt upp dem där, spelar det ingen roll om du sen tar bort dem, de äger tydligen dina bilder i all oändlighet ändå. Tillsammans med allt annat som du publicerar där om dig själv. Hur som helst, jag ska inte djupdyka i det. Det har media redan gjort, efter att veckan innan ha hyllat sidan. Jag tänkte istället lägga upp lite bilder här på min egen sida, som jag tycker är så fina att andra måste se dem också.

Först ut är när jag och Silvia åkte till Chile i januari 2001. Vi var där i tre månader och resta runt i stora delar av det avlånga landet. Vi var uppe i Atacamaöknen i norr och tältade. En makalös naturupplevelse och framförallt inte förstört av turism, som exempelvis Spanien är. De turister som vandrar omkring här med ryggsäckar, är oftast Chilenare, Argentinare eller från Brasilien. I Atacama finns en av världens största saltsjöar, där en stor flamingokoloni håller hus. Där finns heta källor att bada i och sprutande geisrar. Grottor att utforska och ett makalöst landskap med Valle de muerto, dödens dal, där Nasa övningskör fordon inför uppdrag på Mars eftersom att det tydligen skall vara mycket likt. Gigantiska sanddynor som man kan kasta sig ut för, oaser att tälta och bada i och Incaruiner att utforska. Och massor med annat fantastiskt.

1: Lamadjur. 2: Magiskt med varma källor. Silvia mitt i dimman. 3: Jag blickar ut över Incaruiner. 4: Silvia framför salt. 5: Lamadjur framför anderna. 6: Chiles första invånare.

Tar man sedan bussen söderut, förbi den fantastiska hamnstaden Valparaiso med sina fantastiska järnvägshissar upp för de branta sluttningarna i gränderna och badorten Viña del mar med sina sträder (solnedgång i stilla havet), förbi Isla negra, där Pablo Neruda hade ett av sina fantastiska hus och skriver kärlekshälsningar på hans staket, förbi smutsen, smoggen och kaoset i Santiago, så kommer man till vad som ser ut att vara norra Sverige. Södra Chile. Här bor det mestadels tyskättlingar och Mapucheindianer. Vissa byar ser ut som alporter, med tyska skyltar och allt. Här är det helt plötsligt kallt och ruggigt, men ett fantastiskt landskap. Södra Chile saknar i stort sett ozonlager över huvudtaget och kontrasterna och ljuset där är speciella. Massiva fjordar och bergspass på ön Chiloe och runt Puerto Monnt får man inte missa.

Åker du till Chile, vilket jag varmt kan rekomendera, så stanna inte för länge i Santiago, om du nu tvunget måste åka dit. Det är en kaotisk storstad som många andra. Nej, åk istället ut på landsbyggden, till norr eller till söder. Eller både och om du har tid och pengar. Här finns de riktiga skatterna.

Basketfilm

Här är en film till från basketen på Malmö Högskola, från september i år.

och det blir bara kallare...

Jag fick tillbaka tentaresultat häromdagen. Godkänt. Skönt. Jag har inte missat en ända tenta änsålänge, om man bortser från den som jag och några till bojkottade för att det inte gick att få tag på litteratur. Det var en ganska lätt tenta faktiskt. och ett ganska kul och intressant ämne. Kulturgeografi typ.

I Tisdags spelade Manu Chao i Baltiska hallen. Samma dag hade vi exkursioner runt om i Skåne och i Danmark med klassen. I Somras typ, köpte jag biljetter till Manu Chao. När sedan kursen började i september, visade det sig att det var exakt samma dag som Manu Chao spelade. Vad var oddsen? Hursomhelst. Jag fick göra en specialare tillsammans med en kurskamrat och åka hem från helsingborg för att gå på konserten, sedan åka till Helsingör nästa morgon för att möte upp klassen där klockan 9. Sedan en hel dag i Danmark. Mycket trött var jag när dagen var över, efter att ha spelat basket på kvällen dessutom. Konserten var i allefall jättebra. Man kan ju säga att han är sjukt bra live, utan att ta i. Synd att jag stod och tänkte på att jag skulle upp sex nästa morgon hela kvällen bara.

Just det, i söndags träffade jag släktingar, kusiner till min pappa som jag inte visste fanns, på en restaurang i Båstad. Det var ganska kul, för det kunde ha varit vilka dårar och idioter som helst, så jag försökte att inte skapa mig några uppfattningar och förväntningar i förvag, för att inte bli besviken. Och de var väldigt trevliga visade det sig.

Sist men inte minst. Jag har börjat övningsköra nu slutligen, efter att ha skjutit på det i typ 8 år. Det är ganska kul. Jag har hunnit med tre lektioner och dessutom kört med min mamma på sidan om. Nu ska vi ju inte få upp förväntningarna, men det verkar dessutom bli mycket billigare än vad jag hade väntat mig. Jag köpte nämligen ett specialpaket på Erikssons trafikskola.

Bröllopstider...

Nu så här i hösttider går folk och gifter sig, har jag hört. I lördags var jag på mitt första (svenska) bröllop på säkert 15 år. Senast var jag med min mamma på hennes vänners bröllop. Jag var på några i Tunisien i somras och utöver det har jag varit på ett Kurdiskt bröllop för ca 7-8 år sedan när en klasskmarat gifte sig. Men nu var det så dags för ett svenskt bröllop, med vänner i ens egen ålder. Detta i kombination med antalet småbarn som var där på bröllopet och som hade lämnats till barnvakt + alla andra vänner som nyligen gått och blivit föräldrar får en att inse att man nog har gått och blivit vuxen. Så är det. Nu går det inte att låtsas längre. Hur som helst. Petra och Mattias heter brudparet. Petra och jag har känt varandra i snart tio år. Mattias och jag träffades på Kallbadhuset när vi arbetade där båda två, för 4-5 år sedan. Sedan möttes de båda på en fest hemma hos mig. Därför fick jag sitta på hederplats bredvid brudparet. Måste onekligen vara första gången som jag har fått en hedersplats. Ceremonin var borgerlig med en vigselförättare i en festlokal utanför Lund. Mycket vackert och fint. Ceremoni, mat, alkohol och dans.